Om vi börjar med tabellplaceringen Johan, vad säger du om den? Ni slutade på en tredjeplats i div 2, vilket är den bästa placeringen för IFK sedan 2006 då vi ramlade ur div. 1.
Tredjeplatsen får man säga är över förväntan. Jag tyckte på förhand att vi hade ett lag för att kunna vara bland de 4-5 bästa, men sen är det många saker som påverkar under säsongens gång och som är svåra att förutse. Det gäller att inte ha otur med skador, sjukdomar och avstängningar.
Så var det ju en annan bild utifrån, där vi tippades betydligt längre ner. Sammanfattningsvis tycker jag vi gör en bra säsong rakt igenom. Vi har några små dippar under året där vi gör 2-3 matcher som är rent ut sagt dåliga, men vi reser oss omgående efter en sådan match och kommer upp direkt igen till bra prestationer. Sen gör de två lagen som slutar etta och tvåa starka säsonger, och vi är tyvärr inte riktigt nära att blanda oss i striden om direktuppflyttning och kval.
Ni tog 47 poäng och gjorde 58 mål.
58 mål framåt är bra. Vi skapade mycket chanser i de flesta matcherna med undantag någon enstaka match. Jag är nöjd med vårt offensiva spel, där vi är kreativa och farliga och får med hela laget i det offensiva spelat över hela banan, alltså att alla spelare är delaktiga i offensiven.
Hur kom målen till, generellt sett?
De bästa målskyttarna är Olle 12 mål, Robin 10 mål, Max Eriksson 7 mål och Orajärvi 5 mål. Mycket kom från vänster, det var en del avslut utifrån, en del inspel, en del fasta situationer. Jag tycker vi har en bra variation och skapar mål och målchanser på många olika sätt.
Att Isak Orajärvi skulle komma upp i fem mål var kanske inte förväntat?
Nej, det hänger ju naturligtvis ihop med beslutet att flytta upp Ora på topp. Det var något som växte fram under säsongen. Han var ju som alla vet väldigt viktig för oss i backlinjen när serien startade, och det är inte att bara byta plats och tro att någon annan skulle kunna ersätta honom. Men efter hand som Ahlgren gjorde det bra och vi med honom fick in en vänsterfot till i backlinjen som gav oss variation i uppspelen, så var det läge att testa Ora på topp. Jag tyckte att vi tappade för mycket boll i våra uppspel, men med Ora som en stark och bra targetspelare så lyckades vi låsa fast bollen på ett bra sätt och han gjorde ju även själv 5 mål. Så det föll väl ut.
Bakåt så släpper ni in 43 mål.
Ja det är på tok för många, och det är något som vi måste jobba vidare med. Vi måste halvera antalet insläppta om vi ska vara med och slåss om det nästa år.
Hur kommer man till rätta med det då?
Det är många onödiga situationer som vi sätter oss i. Små misstag, som att vi inte är riktigt på tårna på många av målen, vi tror att en situation kommer lösa sig eller vi fullföljer inte en situation fullt ut.
På många mål ligger vi rätt i positionerna, vi är rätt spelare på rätt plats och i överläge mot motståndaren, men vi är inte 100%-iga. Vi är lite naiva och blir straffade hårt för det. Vi har många spelare som gjorde sin första div 2-säsong och man upptäcker att man inte längre kommer undan med det som löste sig i ungdomslaget eller i en lägre division. Det är otroligt värdefull erfarenhet och rutin som vi samlat på oss under året.
Hur många utvisningar och varningar hade ni i år?
Bara en utvisning, när Axel Winberg fick en hands-straff-utvisning mot sig i hemmamatchen mot Rosengård. Vi hade 36 varningar och kom med det tvåa i fair play-ligan.
Är det bra, eller kan det kanske vara dåligt att ha för få varningar?
Man måste skilja på onödiga varningar och de som är helt ok att få. Ifjol hade vi flera varningar för snack eller tröjdragningar i onödiga situationer. Den typen av varningar måste bort och de har vi också fått bort. Sen ska vi stå upp i matcherna och spela hårt och om det sen ger ett gult kort så är det helt ok. Så det är en balansgång, vi ska vara tuffa att möta men inte ta några onödiga kort. Ta som exempel Nosabymatchen hemma som blir otroligt stökig med bla. två röda kort till Nosaby och åskådare som springer in på planen. Det hanterar vi jättebra och håller oss kyliga och bevisar att vi är mentalt starka och inte låter oss provoceras.
Hur har träningsfliten sett ut under året?
Väldigt bra! Det är en ambitiös grupp med spelare som vill något med sin fotboll och är beredda att lägga ner det jobb som krävs. Alla är väldigt professionella och vi har ett helt gäng spelare som har en väldigt hög träningsnärvaro, och här måste jag nämna den som sticker ut alldeles extra. Axel Henriksson har 100% träningsnärvaro. Även nu efter att serien är slut. Dessutom spelade Axel samtliga 26 matcher i serien från start. Men som sagt, det är över hela linjen väldigt bra inställning hos samtliga killar.
Så ska man naturligtvis ha tur med skador och sjukdomar. Ifjol hade vi väldigt mycket sjukdomar, vilket vi sluppit i år, så då kommer kontinuiteten i träning, som i sin tur ger kontinuitet på plan och att kunna spela med samma uppställning i flera matcher i följd.
Hur många spelare har ni använt i matchtrupp i år?
Vi har använt 24 st spelare i serien. 21 av dem har startat i någon match och övriga tre har blivit inbytta.
Det är en ganska ung trupp ni haft?
Ja det är ett väldigt ungt lag. Robin och Tuvesson har varit de äldsta spelarna och sen har vi ett par som är 22-23 år och så är det väldigt många unga killar som kommit upp från de egna leden. Vi har åtta st killar som är födda 2005-2007 och som alla gjort det väldigt bra. Det är inte många lag i Sverige div 2 som har så mycket speltid på unga spelare som vi har, och det är otroligt roligt när våra unga spelare kommer fram och tar för sig. Både Ahlgren och Jussi Tikkanen visade tidigt under säsongen att de var redo att slåss om en ordinarie plats och har sedan gjort det bra under året. Bakom finns det som sagt flera killar som alla har möjligheterna att ta nästa riktiga steg in i seniorfotbollen.
(En separat artikel kommer inom kort där vi tittar närmare och jämför speltid för spelare under 18 år).
Men det går kanske inte att enbart bygga på unga lovande spelare?
Nej det är inte så enkelt, utan det krävs i ett lag att man även har en mix av ålder. Man behöver rutin från att ha varit med i svåra matcher och avgörande lägen i serien, där det många gånger annars kan bli att orutinen lyser igenom och man inte lyckas ta den där segern eller poängen som krävs.
Ta som exempel sista matchen i serien där vi behövde en poäng borta mot Trelleborg för att säkra tredjeplatsen. Vi spelar bra, tar ledningen med 1-0 och allt känns hur tryggt som helst. Sen blir det från ingenstans 1-1, och sen underläge 2-1 och inget funkar längre på planen. Då är det till slut Robin som kliver fram, gör sitt andra mål i matchen och fixar den där poängen. Det är inte enbart en slump att det var Robin med sin rutin som gjorde båda målen den dagen. Eller att det var Axel Winberg med flera säsonger i div 2 bakom sig, som slog båda inläggen till Robin. Och det vore inte rättvist av mig eller omgivningen att förvänta sig att det är de unga spelarna som ska ta den rollen och gå fram och axla ansvaret i svåra lägen. De ska få möjligheten att etablera sig i seniorfotbollen i den takt som krävs bredvid rutinerade spelare. Sen kan det gå väldigt fort, titta bara på Ahlgren och Jussi.
Har det varit kul i år? Har ni haft glädje tillsammans?
Från mitt håll har det varit väldigt bra. Jag har upplevt mycket glädje, både tillsammans med övriga ledarstaben och med laget. Det känns som att spelarna har haft roligt tillsammans, det har varit glädje i omklädningsrummet och de har tryckt på bra på träningarna. Vi hade stor omsättning på spelare inför säsongen men har träffat bra med nyförvärven, som alla är riktigt bra killar som bidrar med energi och en professionell attityd.
Även killarna från Öster har varit fantastiska och kommit bra in i truppen och blivit väl mottagna. Och där vill jag nämna en sån kille som Hampus Nilsson. Han hade en knäskada i våras där vi ett tag trodde att karriären var över. Sen kommer han tillbaka, med en ständig energi och glädje. När han efter att ha startat två matcher får sitta på bänken i nästa match, så är han den förste som peppar de andra spelarna och ger energi i gruppen. En fantastisk inställning och den typen av spelare som är så viktig att ha i truppen.
Och vilka matcher tyckte du var era bästa i år?
Det är nog Nosaby borta och Räppe borta. Vi spelar fin anfallsfotboll, och har i båda matcherna full kontroll även i defensiven. Sen tappar vi fokus och släpper in båda lagen i matchen igen, men lyckas ändå avgöra och vinna. Lite konstigt kanske att välja två matcher där vi släpper in flera mål, men jag tycker att de högsta-nivåer vi visar där är värda att ta med sig.
Är där något som du tänker att du till nästa år vill göra annorlunda?
Det som skiljer från att vara med och slåss om det i toppen, där spelar det inte så stor roll med spelsystem utan det är bredden och spetsen i truppen som är viktig. Att så många spelare som möjligt är friska och skadefria, att vi kan prestera mentalt och slita hem en 1-0-vinst även när spelet inte funkar. Och för att göra det måste vi vara trygga i det vi gör.
Så gäller det att vi, med start hos mig som tränare, håller en hög energi och kravbild. Att vi spelar med marginal, inte bjuder in motståndarna och ger dem energi. Det är lätt att säga men svårare att göra ute på plan och mycket av det är svårt att träna på, utan man lär sig genom erfarenhet.
Hur ser planerna för närmsta tiden ut?
Nu kör vi träning november ut, sen är det egenträning under december och så startar vi igen den 4 januari. Vi ska se till att bygga vidare på allt det vi gjort bra i år. Våra egna unga spelare har blivit ett år äldre och varit med och skaffat sig erfarenhet och kommer ta steg nu under kommande försäsong in i nästa säsong. Det har varit ett stort intresse från spelare utifrån att få komma och provträna och vi ska se till att komplettera truppen genom att åter ”träffa rätt” i värvningarna vi gör.
Så vill jag rikta ett stort tack från oss alla, både ledare och spelare, till alla som stöttat oss under året! Ni är många, både företag och personer, som bidrar på olika sätt för att det ska gå bra för oss!
