Tobias Linderoth och intervjuaren Håcan Nilsson bjöd fotbollskafeets stora publik på ett underhållande samtal om den IFK-fostrade landslagsstjärnans framgångsrika karriär.
– Jag hade det jättebra i Hässleholm. Vi bodde i Parkhuset. Både biograf och pizzeria rakt nedanför. Perfekt, sa Tobias om tiden efter flytten från moderklubben Mjällby AIF.
Han debuterade redan som 15-åring i det IFK som året före hade kvalat till Allsvenskan mot Degerfors och snart blev det en fortsättning i proffsvärlden med flytt till Feyenoord.
– När jag och Daniel De Stefano som jag kom dit med kom till första träningen stod alla de andra spelarna på bänkarna i omklädningsrummet och skrek ”ut med utlänningarna”. Man kände sig inte jättevälkommen. Så man fick visa sig på träningarna för att få skinn på näsan.
Tiden i Holland blev inte bra.
– Den tiden var tuff. Jag trivdes inte alls. Satt mest själv på rummet med ett stukat tonårssjälvförtroende. Jag ger alltid unga killar rådet att det är bättre att bli kvar hemma i den miljö man trivs i. Då kan man få ut mer av fotbollen också.
Men Tobias tog sig vidare med spel i Allsvenskan för Elfsborg och utlandsproffs i Stabæk, Everton, FC Köpenhamn och Galatasaray. Omskolad från teknisk speluppbyggare till balansspelare spelade han 76 A-landskamper och deltog i fyra mästerskap.
Det var i Stabæk som han skolades om med pappa Anders som tränare.
– I Norge var det lite som i England med tvåmeterskillar som vägde 90 kilo. För mig som var liten handlade det om ren överlevnad att bli tuff.
I VM 2002 spelade Tobias i alla Sveriges matcher. Höjdpunkten var när Anders Svensson skruvade in en frispark mot ett av favoritlagen, Argentina. Matchen slutade 1–1 och Sverige gick vidare från gruppspelet tillsammans med England.
– När vi slog ut Argentina satt deras spelare och grät i bussen. De visste ju vad som väntade hemma. Vi däremot hade bra tro på oss själva. Vi trodde att vi skulle kunna slå alla.
Mot Senegal i åttondelsfinalen stod det 1–1 efter 90 minuter.
– Det är väl enda mästerskapet som man använt Golden Goal i och det åkte vi ut på. En av de tuffaste förlusterna i min karriär.
Sista landskampen blev en VM-kvalmatch mot Albanien. Tobias tacklades direkt och fick utgå redan efter 30 sekunder.
– Det blev en benskada och jag var nära att byta benet. Det summerade på slutet av min karriär. Jag kunde inte skaka av mig skadorna som kom.
I Everton gjorde ett tränarbyte att han inte fick så mycket speltid.
– Vi hade ett härligt gäng. När jag kom dit satt Paul Gascoigne, Duncan Ferguson och Ginola i omklädningsrummet. Andra året kom Wayne Rooney med som 16-åring. Jag tänkte att man skulle trycka till honom ordentligt men man kom aldrig nära honom. Sen var han stark också. Hela släkten är en boxarfamilj.
I Köpenhamn hade Tobias kanske sin bästa tid. Framröstad som årets spelare och lagkapten. Men en spännande flytt återstod. Till turkiska storklubben Galatasaray.
Äventyret startade med en chock.
– Jag kom till flygplatsen och utanför den är det ett folkhav. Så jag undrar om de väntade på en viktig person. Då började de att sjunga ”Linderoth, Linderoth”. Den förste som kom fram till mig var en stor man utan tänder som kramades och pussade mig på kinden.
Turkiska fans är otroligt engagerade i sina lag och dess stjärnor. Det blev framgångar men också början till slutet för Linderoths karriär.
– Jag började att få ont i vänster höft. Åkte till USA två gånger för operationer men höften blev aldrig riktigt bra igen.
Kontraktet med Galatasaray löstes i förtid. Ändå blev det den kanske mest minnesvärda sejouren.
– Att vinna ligor är det bästa. När vi vann i Turkiet var helt fantastiskt. Jag har aldrig upplevt något liknande.
Nu är Tobias tränare i Norrby som han fört upp i Superettan.En succé som inneburit att de bästa spelarna köpts av allsvenska Mjällby och Gais så nu står han med en talangfull men försvagad ung trupp. Som det alltid blir för mindre lag när de når framgång.
– Nu handlar det om att hitta bra spelare för en liten peng som man sen kanske kan få en större peng för. Vi har tro på oss själva. Man kan slå alla om man gör rätt saker, konstaterade Tobias Linderoth.
